Att ta farväl
Vi hade något slags avskedsfika idag med klassen och vår mentor Angelique. Vi åt jordgubbstårta och drack champis. Angelique hade dukat upp jättefint i vårat klassrum med papperstallrikar, dukar, blommor & allt möjligt. Vi hade gjort ett bildspel till Angelique som vi spelade upp för henne. Det fanns inte ett öga torrt. Speciellt inte när hon skulle hålla sitt tal för oss, jag storböla. Hon hade skrivit ett personligt brev till var och en i klassen också. Kommer sakna Angelique jätte mycket, men också alla andra i klassen. Den här klassen har lätt varit den överlägset bästa, den jag kommer komma ihåg mest och sakna mest. Den klassen jag kommer tänka tillbaks på när jag tänker på min skolgång. Jag har visserligen bara gått i den här klassen i två år, men fyfan vad mycket vi har hunnit med. Vi har hunnit lära känna varandra så himla bra. Vissa bättre än andra.
Det är tur att vi bor i en sådan liten stad som nynäs, det betyder att vi säkert kommer stöta på varandra ute på stan, eller på telegrafen kanske. Men det kommer självklart inte vara som det har varit de senaste 2 åren, att vi träffas nästan varje dag. SP3B har ju blivit som en enda stor familj för mig, med Angelique som mamma. Vi har haft många glada stunder tillsammans men också stunder då vi har velat varandra... ja. Illa.
Kommer inte på så mycket mer att skriva egentligen, finns väl hur mycket som helst. Lördag kommer bli en jobbig dag, det är en sak som är säker. Det kommer bli 10 ggr så mycket tårar som det blev idag. Då är det att ta farväl som gäller. Men egentligen så borde det inte vara så jobbigt som det låter. Har ju tagit farväl av en klass förut, i nian. Och den klassen kom jag ju över tills skolan började igen på hösten. Det är inte så att jag går runt och saknar dem som gick i den klassen liksom. De som jag tyckte om mest har jag fortfarande kontakt och umgås med. Hoppas det blir så nu också.
Jag innan balen i nian. Där var man minsann smal.
Det är tur att vi bor i en sådan liten stad som nynäs, det betyder att vi säkert kommer stöta på varandra ute på stan, eller på telegrafen kanske. Men det kommer självklart inte vara som det har varit de senaste 2 åren, att vi träffas nästan varje dag. SP3B har ju blivit som en enda stor familj för mig, med Angelique som mamma. Vi har haft många glada stunder tillsammans men också stunder då vi har velat varandra... ja. Illa.
Kommer inte på så mycket mer att skriva egentligen, finns väl hur mycket som helst. Lördag kommer bli en jobbig dag, det är en sak som är säker. Det kommer bli 10 ggr så mycket tårar som det blev idag. Då är det att ta farväl som gäller. Men egentligen så borde det inte vara så jobbigt som det låter. Har ju tagit farväl av en klass förut, i nian. Och den klassen kom jag ju över tills skolan började igen på hösten. Det är inte så att jag går runt och saknar dem som gick i den klassen liksom. De som jag tyckte om mest har jag fortfarande kontakt och umgås med. Hoppas det blir så nu också.
Jag innan balen i nian. Där var man minsann smal.
Kommentarer
Trackback
