Mary Amanda

Jag har aldrig känt mig så tillfreds med att vara ensam. Alltid förut har jag känt en stark saknad; antingen att jag saknar någon, eller att något bara saknas. Och när jag väl har haft någon har allt bara varit åt helvete. Då har jag aldrig kunnat slappna av, eller heller kunnat lita på personen i fråga. Har alltid haft en dålig magkänsla. Men så har allt gått käpp rätt åt helvete också.

Den här ständiga jakten på kärleken, att hitta den rätta, att alltid vräka ur sig gnälligt på fyllan "jag vill ha pojkväään". (hahax10) Det är slut nu. För att för första gången på många år trivs jag äntligen igen att vara singel. Jag är lugn nu.

Och det äger totalt.