Mary Amanda

Känner mig ledsen och nästan lite sårad just nu. Blir fruktansvärt irriterad när man hör av sig till vänner gång på gång och aldrig får respons. Antingen jobbas det eller så ska det resas bort. Visst, sånt händer. Men varje jävla helg? Och veckorna då? Har folk aldrig tid att träffa sina vänner? Eller jag kanske inte är din vän längre? Ser mig åtminstone inte som en längre iallafall, det kan jag lova. Har inte hört ett ord från dig sedan i början av sommaren. Vi har mötts någon gång på stan av en slump, och då låter det typ "Men jag hör av mig!" och "Åh, vi måste ses snart"

Förstår helt ärligt inte hur det kan vara så jävla svårt att höra av sig, det är ju det som räknas när man aldrig kan träffas. Att man ändå håller någon slags kontinuerlig kontakt. Men är den viljan inte ömsesidig, då fungerar det inte, då kan man lika gärna lägga ner hela verksamheten. Att ena parten ständigt ska höra av sig utan resultat håller inte. Det krävs viljor från båda sidor. Man tröttnar på att höra av sig till slut, man känner sig tjatig. Och helt ärligt - man VILL inte ens höra av sig.

För vad fan ska man prata om när man väl ses? "Hur mår du nuförtiden?" "Hur går jobbet?" "Hunden?" "Pojkvännen?" Sen då? Från att ha haft nästintill allt gemensamt, har vi plötsligt inte ett jävla piss gemensamt längre.

Jag orkar inte höra av mig längre. Och hör inte av dig du heller, skit i det. På riktigt. För jag har ingen lust längre. Känner mig sjukt jävla dissad. För vad är anledningen att du inte ringer/smsar? Att du glömmer? Hur viktig är jag i såfall?

Vänner kommer och vänner går. Är dom på väg att gå - låt dom gå. Det är livets gång. Men man kan ju inte låta bli att bli lite ledsen.