Ventilation
Vill börja dessa dyrbara rader med ett sorgligt påstående; kärleken är en sorglig åkomma och är enligt mig en sjukdom rent av. Man blir aldrig av med den heller. Man kan komma över personer och gå vidare efter trasiga relationer, men man kan aldrig slippa kärleken. Den kommer o går. Den florerar i ens liv som en vidrig parasit och suger livslusten ur en. Och jag antar att det är olycklig kärlek jag pratar om. Synd att det är vad den ofta yttrar sig som; olycka, sorg, besvikelse, ångest, dåligt samvete osv osv. Vad är det som botar denna åkomma i slutändan? Jag antar att det är tålamodet. Tur att jag har gott av den varan.
Vad personlig jag blev lite här nu. Utan att vara alldeles för utlämnande. Det är ju en skill ibland.
Det är* en skill
Bra skrivet panda.
